• Malmö,  Med djur

    Att vandra med alpackor

    “Vandra med alpackor” står det på skärmen. Bilder av lurviga packdjur på väg upp för Mount Everest kommer upp i huvudet. Eller är det lamor jag tänker på kanske? De här alpackorna bor i Barsebäck, så någon bergsbestigning kan det inte vara tal om. Jag pratar med barnen som inte heller riktigt vet vad en alpacka är och vi börjar bildgoogla. Matilde som helst inte går längre än 200 meter (jag är så tröööött i mina ben!) lovar dyrt och heligt att promenera på om hon får sällskap av en sån här sötnos.

    Alpacka på vandring

    Vi är med andra ord verkligen fulla av förväntan när vi kommer till Louise på Åtorpsgården i Barsebäck. Louise Forsell har tre alpackor, och sedan en tid tillbaka kan man följa med dem på vandring. Det är inte ofta man möter ett djur man aldrig sett förut. Stora, vackra ögon, tittar nyfiket på oss när vi kommer fram till hagen. Det var de som fick Louise på fall när hon själv träffade på alpackor första gången.

    De långa, gängliga halsarna slingrar sig hit och dit när vi gör den i ordning. Matilde håller sig på andra sidan staketet och tittar fascinerat på. När vi ger oss iväg tar det inte många minuter innan hon vill hålla Leonardo, den vita alpackan. Så vi vandrar vi i sakta mak genom lilla Barsebäck medan Louise berättar och svarar på alla våra frågor om djuren. Det märks att hon är van att prata med barn och hantera djur – så har hon också haft en 4H-gård i flera år. Att vandra med alpackor är något man gör på deras villkor. De är inga keldjur, de har hög integritet. Men Leonardo känner in oss och låter oss sen snällt klappa den silkesmjuka halsen. Några fritidsbarn tittar nyfiket över staket när vi går förbi. Är det lamor?

    Brun alpacka på vandring

    Nej, alpackor är inte lamor, även om de är släkt och båda är kameldjur. Alpackorna, som kommer från Peru, är mindre och man har dem främst för den fina ullen. Många har också alpackor istället för får, eftersom de äter sly men och har trampdynor istället för klövar som är skonsammare mot marken. Många håller alpackorna för sällskap – precis som hästar och hundar är de bra terapidjur. Spottas de då? Nja, säger Louise, de kan spottas, men det är ovanligt och i så fall dem emellan.

    Foto: Louise Forsell, Åtorpsgården

    “Håll i dem här så de inte kastar sig i häcken”, säger Louise vid ett par tillfällen under vår vandring. Jag håller i men förstår inte riktigt – vaddå kasta sig i häcken? Utanför Barsebäcks kyrka förstår jag precis vad hon hon menar. Leonardo slänger sin lilla kropp rätt in i prästgårdens häck. “Prästen har sagt att det är ok att de gör så just här” säger Louise och skrattar. Det är tydligen otroligt skönt för en nyklippt alpacka att gnugga sig lite mot små grenar. Vanligtvis är ju alpackans kropp täckt av tjock, stötdämpande päls som grenarna inte när igenom.

    Ta sig hit & bokning

    Att vandra med alpackor på Åtorpsgården kostar 250 kr per person, eller 500 kronor för en hel familj (två vuxna och tre barn). Man måste vara åtta år för att själv leda en alpacka.

    Det finns busshållplats cirka 500 meter från gården (hållplats Barsebäcks kyrka), med buss från bland annat Lund. Bor man längre ifrån är bil att föredra.