• B&B,  Med djur,  Mitt I Skåne

    Vi drar på husmorssemester: ridning på Söderåsen

    Det är bara att kisa lite så förvandlas den skånska stubbåkern runt om oss till amerikansk prärie. I vackra westernsadlar skrittar vi fram i solgasset, längs en grusvägen som leder uppåt och in i Söderåsens nationalpark. I förra veckan lämnade vi män och barn hemma och stuvade in ridhjälmar, jodphurs och nödproviant i Linneas blå Skoda och drog iväg på en riktig husmorssemester.

    Haflingerhäst på Söderåsen

    Här, i ett av Skånes vackraste naturområden, ordnade nämligen Söderåsens Turridning ett fyra dagars ridläger. En brokig skara deltagare möttes: från äldre till yngre, från erfarna ryttare med egen häst, till sådana som mig som ridit i, hm vad är det nu, sju….ynka månader. Vi tillbringade fyra härliga dagar i naturen varvat med ett par pass på ridbanan, i sällskap med välskötta, nyfikna och trygga Haflinger och Nordsvenskar.

    Två systrar på husmorssemester – ridläger på Söderåsen
    Nordsvensk och Haflinger på Söderåsens turridning

    Indelade i grupper efter erfarenhet, fick jag lilla Missan (nåja, hon vägde 500 kilo) som “min” häst under de fyra dagarna. Hon lät mig snällt träna på min lättridning och tillsammans med sin flock tog hon oss genom magisk bokskog och uppför och nedför åsens branter under våra uteritter. Att få färdas bland bokträdens högresta stammar, känna rörelserna från en varm och stark hästkropp under sig, och ha lillasyster travande några meter bakom, ja då finns det inte mycket mer att önska av livet!

    Fikapaus på Söderåsen

    Åsen är ett skånskt berg (eller horst som det heter, av samma typ som Kullaberg) i mitten av Skåne. Här finns rid- och vandringsleder med majestätisk bokskog, gamla vulkaner (aktiva för 190 miljoner år sedan när Skåne låg nere vid ekvatorn och dinosaurier hoppade runt här) och den magiska Odensjön, som är en urgröpning i berget med samma form som guden Odens enda öga. Det var ljuvligt att ta ett dopp i det klara, turkosgröna vattnet efter en hel dags ridning på Söderåsen.

    Några lägerdeltagare bodde på hästgården (här finns både stuga och lägenhet) men vi valde dagläger-varianten och checkade in på charmiga Villa Söderåsen i parkens sydöstra hörn. En vacker trävilla med spröjsade fönster, luftiga rum och ekologisk frukost.

    Villa Söderåsens vackra trappa

    Vi hade tänkt att vi skulle gå ut och äta på kvällarna, men vi var så skönt trötta och möra efter en heldag i sadeln att vi lagade egen mat istället. Det finns en välsorterad liten Ica butik helt nära Villa Söderåsen och ett stort gästkök. Sen tog vi ett dopp i Odensjön, läste semesterböcker och drack vin i kvällssolen på vår balkong.

    Lyxig middag i Villa Söderåsens trädgård

    Boende & priser: Det finns flera vandrarhem och B&Bs att bo på i trakten. Vi tog in på Villa Söderåsen Ett stort rum för två med balkong kostade 1100 per natt, inklusive ekologisk frukost. Delat badrum och tillgång till fint kök.

    Ridning: Söderåsens Turridning har turer året om och det finns många olika nivåer och längder. Prisexempel för ridning på Söderåsen: 1,5 timmes skogstur 600 kronor.

    Ta sig hit: Bil behövs om man ska rida. Ska man vandra däremot finns det kollektivtrafik (biljett och tabell hos Skånetrafiken): buss går från Klippans tågstation till huvudentrén i Skäralid eller södra entrén i Röstånga och tar ca 25 minuter. Kommer man söderifrån finns det buss till samma ställen från tågstationen i Stehag som tar 20 minuter.

    Tips! Söderåsens nationalpark och de omgivande reservaten har superfina och välmarkerade vandringsleder. Bland annat passerar Skåneleden här. En bra karta över området finns här.

  • Malmö,  Med djur

    Att vandra med alpackor

    “Vandra med alpackor” står det på skärmen. Bilder av lurviga packdjur på väg upp för Mount Everest kommer upp i huvudet. Eller är det lamor jag tänker på kanske? De här alpackorna bor i Barsebäck, så någon bergsbestigning kan det inte vara tal om. Jag pratar med barnen som inte heller riktigt vet vad en alpacka är och vi börjar bildgoogla. Matilde som helst inte går längre än 200 meter (jag är så tröööött i mina ben!) lovar dyrt och heligt att promenera på om hon får sällskap av en sån här sötnos.

    Alpacka på vandring

    Vi är med andra ord verkligen fulla av förväntan när vi kommer till Louise på Åtorpsgården i Barsebäck. Louise Forsell har tre alpackor, och sedan en tid tillbaka kan man följa med dem på vandring. Det är inte ofta man möter ett djur man aldrig sett förut. Stora, vackra ögon, tittar nyfiket på oss när vi kommer fram till hagen. Det var de som fick Louise på fall när hon själv träffade på alpackor första gången.

    De långa, gängliga halsarna slingrar sig hit och dit när vi gör den i ordning. Matilde håller sig på andra sidan staketet och tittar fascinerat på. När vi ger oss iväg tar det inte många minuter innan hon vill hålla Leonardo, den vita alpackan. Så vi vandrar vi i sakta mak genom lilla Barsebäck medan Louise berättar och svarar på alla våra frågor om djuren. Det märks att hon är van att prata med barn och hantera djur – så har hon också haft en 4H-gård i flera år. Att vandra med alpackor är något man gör på deras villkor. De är inga keldjur, de har hög integritet. Men Leonardo känner in oss och låter oss sen snällt klappa den silkesmjuka halsen. Några fritidsbarn tittar nyfiket över staket när vi går förbi. Är det lamor?

    Brun alpacka på vandring

    Nej, alpackor är inte lamor, även om de är släkt och båda är kameldjur. Alpackorna, som kommer från Peru, är mindre och man har dem främst för den fina ullen. Många har också alpackor istället för får, eftersom de äter sly men och har trampdynor istället för klövar som är skonsammare mot marken. Många håller alpackorna för sällskap – precis som hästar och hundar är de bra terapidjur. Spottas de då? Nja, säger Louise, de kan spottas, men det är ovanligt och i så fall dem emellan.

    Foto: Louise Forsell, Åtorpsgården

    “Håll i dem här så de inte kastar sig i häcken”, säger Louise vid ett par tillfällen under vår vandring. Jag håller i men förstår inte riktigt – vaddå kasta sig i häcken? Utanför Barsebäcks kyrka förstår jag precis vad hon hon menar. Leonardo slänger sin lilla kropp rätt in i prästgårdens häck. “Prästen har sagt att det är ok att de gör så just här” säger Louise och skrattar. Det är tydligen otroligt skönt för en nyklippt alpacka att gnugga sig lite mot små grenar. Vanligtvis är ju alpackans kropp täckt av tjock, stötdämpande päls som grenarna inte när igenom.

    Ta sig hit & bokning

    Att vandra med alpackor på Åtorpsgården kostar 250 kr per person, eller 500 kronor för en hel familj (två vuxna och tre barn). Man måste vara åtta år för att själv leda en alpacka.

    Det finns busshållplats cirka 500 meter från gården (hållplats Barsebäcks kyrka), med buss från bland annat Lund. Bor man längre ifrån är bil att föredra.