Att göra,  Kullahalvön,  Vandring

Vandra på Kullaberg: från Mölle till Arild

Att vandra på Kullaberg är en dröm för många. Om någon sagt till mig för fem år sedan att år 2020 kommer du att äga ett par rejäla vandringskängor och kunna rita mytomspunna Kullabergs stigsystem på frihand, hade jag skrattat så jag trillat av kontorsstolen. Men jag tycker det är otroligt befriande, att livet och en själv, kan ändras så och ta oväntade vändningar. Under förra året vandrade jag regelbundet över Kullaberg, och upptäckte vilken skön återhämtning det är och hur jag kopplar av och tankarna får flyga fritt bland måsar och pilgrimsfalkar där uppe. 

Islandshäst på vandringen över Kullaberg

Min mamma är tvärt emot mig en van vandrare. Hon har pilgrimsvandrat till Santiago di Compostella (dessutom från två håll om jag förstått det rätt), jobbar som kulturguide i Lund (och införde då kultur-jogging såklart), och är känd bland mina barndomsvänner att hon alltid cyklade förbi dem i uppförsbacken på väg hem från stan. Därför blev jag faktiskt lite nervös när hon föreslog att vi skulle vandra på Kullaberg, alltså hela Kullaberg, 16 kilometer från Mölle till Arild. Men ändå pepp, det är så fint med alla djur som betar där uppe, utsikten över havet och djungelkänslan inne bland träden.

Vi startade vid 9 på morgonen, nere vid hamnen. Det är lätt att hitta Skåneleden: sväng höger och följ vattnet. De pittoreska gatorna kantas av vitmålade hus med punchverandor, vart och ett en liten sommardröm vid bergets fot. Nu kanske någon norrifrån protesterar mot benämningen berg, men för en skåning är det här ett berg. Det går till och med under namnet Berget bland lokalborna. Egentligen är det en horst. Men det är helt omöjligt att uttala, framför allt för en skåning. Låter som om gröten fastnat i halsen. Så berget it is.

Fina Villa Italienborg på Skåneleden norr om Mölle

Bland de gräddvita sommarhusen sticker Villa Italienborg ut. Huset är byggnadsminnseförklarat och ser nästan overkligt ut med sin schackrutiga eternit-fasad i rosa och vitt. Vi passerar Solviks badplats och möter några hurtfriska Möllebor som tagit ett morgondopp. Stigen börjar slingra sig upp för berget, och snart ser vi ut över hela Mölle och ut över havet, ända bort till danska kusten. Efter ytterligare en bit kommer vi till Ransvik, som är badplatsen som gav Mölle stämpeln som “syndens näste”. Här badade nämligen män och kvinnor tillsammans under slutet av 1800-talet. Badplatsen finns kvar, och här finns också ett café, Ransviks Havsveranda, som satsar på mat som är producerad av de många odlarna i trakten. Denna dag har vi matsäck med oss, så vi traskar vidare.

Kor på vandringen över Kullaberg

Stigen är brant och vi når snabbt högre och högre. Vi öppnar en grind in mot fäladen och smiter försiktigt förbi några kor med sina pyttesmå lurviga kalvar som njuter av morgonsolen precis innanför staketet.

Efter ungefär fem kilometer är vi framme vid fyren på bergets spets. Havet glittrar blått åt alla håll och mamma säger något om att “här är faktiskt lika fint som vägen mot Santiago de Compostela”. Vi slår oss ned på en bänk och fikar och tittar på segelbåtarna som cruisar runt där nere.

Vacker vy över havet på vandringsleden över Kullaberg

Vi vandrar vidare längs bergets norrsida. Vi skymtar stilla mossar mellan vass och björkar (en parentes kanske, men här växer den köttätande växten Sileshår. Så fascinerande att det finns köttätande växter här i Norden, trodde bara det fanns i Amazonas djungler). Vi går genom bokskogens sal, där ljuset strilar genom jätteträdens ljusgröna takkronor. Måsarnas skrin tränger sig in mellan löven och det svindlar lite lite när blicken glider ned för klippbranten.

I bokskogens sal längs vandringen över Kullaberg

Vi gör en avstickare in på den blå lokala vandringsleden som leder till Håkull, bergets allra högsta punkt (187,5 meter över havet om man vill veta exakt). Här har man 360 graders vy med Skälderviken på ena sidan, Öresund på den andra, och böljande rapsfält där emellan. Vi har vandrat i ungefär tre timmar och tänker att vi har den jobbigaste delen bakom oss, så här gör vi lunchpaus. 

Utsikt från Håkull, Kullabergs högsta punkt

Med ny energi i benen klättrar vi ned och går på Skåneleden igen. Leden är markerad, men flera gånger blir vi förvirrade över åt vilket håll vi ska. De orangea märkena vi följer verkar vara uppsatta av någon som gått i motsatt riktning.

Vi passerar stigen som leder ned till Nimis. Vi har båda varit där tidigare. Naturen runtomkring har blivit så förstörd, och det brukar vara väldigt mycket folk där, ibland till och med kö, så vi bestämmer oss för att traskar på istället. Snart planar stigen ut och träd byts mot ladugårdar, betande hästar och längre bort skymtar pittoreska Arild.

Enligt legenden om Sankt Arild, som byn fått sitt namn ifrån, var Arild en liten pojke som skickades ut till havs av sin onde styvfar. Pojken drunknade i vågorna, och där hans kropp flöt iland uppstod en källa med undergörande vatten. En sorglig berättelse, men visst är det häftigt att Arild har sitt eget lokala helgon?

Hur jobbigt är det?
Vandringen längs Skåneleden är på totalt 16 kilometer, och är märkt “utmanande”. Det är onekligen backigt och vid vissa partier, om än korta, får man ta stöd i klippblocken. De lite tuffare sträckorna är dock ganska korta, och att vandra på Kullaberg innebär en väldigt varierad tur, vilket gör att det inte känns särskilt jobbigt. Hela vandringen tog 5 timmar för oss. Skåneleden uppskattar vandringen till 6-7 timmar, men det går fortare om man har en super-mamma som drar uppenbarligen.

Hitta rätt
Jag tycker den här kartan är bäst och har fotograferat av den och har i telefonen. Superenkelt.

Tänk på
Kullaberg är naturreservat och här finns många känsliga och sällsynta arter. I havet utanför simmar tumlare, och längs klipporna häckar pilgrimsfalkar. Någonstans lär också tapetserarspindeln, Nordens enda fågelspindel krypa runt. Bara en sån sak. Hundar måste vara kopplade när man ska vandra på Kullaberg, och man får inte tälta eller elda annat än på anvisade platser.

Komma dit
Med bil: Direkt när man kommer in i Mölle, syns ett vitt kapell precis i skogsbrynet till höger. Här finns en stor parkering. Det går också att parkera nere i Mölle hamn, men en solig sommardag är det trång här.

Kollektivtrafik: Buss 222 från Höganäs tar dig till Mölle på blott 20 minuter. Från Arild till Höganäs går buss 223, och tar också den 20 minuter. Det allra enklaste är att kolla avgångstider (och köpa biljett) direkt i Skånetrafikens app

Vatten och service längs vägen
Det går att fylla på vatten på ett par ställen längs vägen (15 april-15 oktober enligt de ansvariga för leden) vid Naturum, som ligger på Kullabergs spets granne med fyren. Nästa ställe är vid Josefinelust parkering, som ligger uppskattningsvis ett par kilometer efter Naturum på vägen mot Arild. Toaletter finns också här, och i Mölle och Arild.

Packlista
Jag har aldrig haft problem med mobilmottagning här, men för säkerhets skull har jag alltid en powerbank med mig om jag går själv. Bra skor, helst riktiga vandringsskor, gör det lättare att vandra på Kullaberg, även om det vid bra väder funkar med vanliga gympaskor också. Vattenflaska och proviant.

Mat
Mölle är en sommarort och därför är det bäst att kolla öppettider på matställen i förväg. I Mölle finns flera ställen med riktigt god mat, dessutom i väldigt fina miljöer, och där man inte behöver känna sig det minsta obekväm i vandrarkläder. Inne i Mölle finns till exempel fina Båthuset och Brandstationen. Mölle Krukmakeri (som har ett härligt orangeri man kan sitta i) har öppet året runt och nästan alltid (det är sant!) och är väldigt mysigt. Precis när man kommer in i reservatet ligger Ransviks Havsveranda (som jag inte ätit på själv ännu men som sägs vara fantastiskt), och i fyrtornet finns också servering under högsäsong (som jag inte heller provat). 

Säkerhet
Hur lätt och säkert det är att vandra på Kullaberg skiljer sig stort mellan säsongerna. Jag har gått delar av sträckan tidigare, då på hösten. Bokollon täcker marken, och det är lerigt och halt. Denna årstid tycker jag att man ska ha bra vandringsskor, ordentligt med mat och dryck och en extra tröja och mössa i ryggsäcken. Jag har dessutom laddat hem 112-appen. Genom den får SOS-operatörerna automatiskt koordinaterna till platsen där man befinner sig.

Hållbarhet
Vandring scorar topp-poäng när det gäller hållbarhet. Denna vandringssträcka är lätt att ta sig till kollektivt, året runt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *